tjosefine

Jag minns en dag i början av maj i år. Det var precis på gränsen till att man kunde gå runt utan jacka utan att frysa, gräset var grönare än någonsin, blommor började slå ut, solen sken.. ja, en perfekt vårdag helt enkelt. Jag var i hagaparken, och jag minns allting galet tydligt. Jag var med rätt person, rätt tidpunkt, rätt plats. Allt var rätt just då. Vi låg mitt på en enorm gräsmatta, lyssnade på musik och försökte hitta moln formade som saker. Jag kommer ihåg att vi lyssnade på "The man who can't be moved" och låg tysta en stund, och då minns jag att jag tänkte "det här är ett perfekt ögonblick".

Det är som om jag tog just den stunden och la i en burk, som jag har sparat, och kommer fortsätta spara. Det är ett ögonblick som jag alltid vill minnas..


Bild från den dagen

(Det var alltså hur jag kände då. Nu - inte riktigt korrekta observationer)(Whatever)