tjosefine

Kom bara och tänka på världens bästa dag/natt/ögonblick.

Den tionde juli tvåtusentio (skriver med bokstäver endast för att vara dryg :D). Jag åkte till Stockholm med världens coolaste eritrean, och istället för att gå mot affärerna så svängde vi åt andra hållet! Vi hamnade vid trekronor-huset, där vi bland annant talade om picknik (hade varit ännu bättre om vi faktiskt hade haft en picknik, men aja!). Efter ett tag där gick vi mot gamla stan. Det började gå mot kväll. Precis när man gått över bron och hamnat i gamla stan finns det en byggnad på höger sida (bilden), där det satt en gatmusiker. Han spelade den mest perfekta musiken jag någonsin hört. Någonsin. Så himla vackert. Vi gick och satte oss uppe precis utanför slottet och bara pratade om allt och lyssnade på musiken. Salem sa flera gånger "Ska vi gå vidare nu?", och jag svarade med ett enkelt "Nej". Jag ville fasen inte lämna musiken. Så vi satt där, två bästa vänner, långt in på natten, mitt i sommaren, pratade om allt och inget, hade världens finaste musik i bakgrunden. Åh. ÅÅH. Nu ångrar jag att jag inte kidnappade musikern.



Det var iallafall en perfekt natt. Ett perfekt ögonblick.