tjosefine

- Kultur- och idéhistoria, uppsats om 1900-talet (ca. 5 a4)
- Idrott, skrivuppgift (3 a4)
- Internationella relationer, uppsats om Greenpeace (ca. 5 a4)
- Internationella relationer, skrivuppgift om makthavare (ca. 2 a4)
- Internationella relationer, skrivuppgift om konfliktperspektiv (3-5 a4)
- Samhällsvetenskap, muntlig redovisning om bebyggelse i Sollentuna (45-60 minuter)
- Franska steg 4, nationellt prov

Alltså, på ungefär en vecka ska jag läsa 3 böcker, skriva 8 uppsatser/skrivuppgifter (totalt ca. 30-35 sidor), ha 2 förjävliga prov samt hålla en muntlig redovisning i 45-60 minuter.

VARFÖR GICK INTE JORDEN UNDER I LÖRDAGS? VARFÖÖÖÖÖÖÖR?!?!?!?


(När jag ändå håller på att klaga om skolan så känner jag att jag vill säga något som många av mina vänner påpekat. Det senaste halvåret har varit jättejobbigt för mig. Skolan har verkligen fått mig att må sämre än jag någonsig gjort tidigare. Självklart har jag haft mina bra stunder, men de dåliga stunderna har dominerat. Stressen att hinna med allt, och pressen jag har på mig själv att jag måste ha MVG i precis allt har varit för mycket för mig att hantera. 2an är ett jättetufft år och jag har brytit ihop och bara gråtit i flera timmar fler gånger än jag kan räkna på händerna. Pågrund av stressen har jag dessutom blivit sjuk mycket mycket mer än vad jag vanligtvis blir, och eftersom jag har varit sjuk så har jag missat skola, vilket leder till missade/försenade uppgifter som gör mig ännu mer stressad. Det har blivit en ond cirkel som jag inte kunnat ta mig ur. Mina vänner klagar på mig för att jag inte kan ses lika ofta som förr, eller att jag har blivit mycket tråkigare. Det är absolut inte för att jag inte vill träffa er, eller för att jag inte blir jätteglad när jag väl gör det, utan det är på grund av skolan. De flesta förstår inte det, antingen för att ni har en bättre självkänsla än vad jag har och trivs med de betyg ni får eller för att ni helt enkelt är jävla smarta. Jag är inte smart. Jag är inte det. Ändå har jag MVG i nästan alla ämnen. Jag sliter som ett djur för mina betyg, för att jag måste, även om ingen pressar mig förutom jag själv. Det låter förmodligen absurt för er som inte sitter i samma sitts, men jag behöver få MVG för att inte må dåligt (som i matte B. När jag fick VG i slutbetyg grät jag i flera timmar, och nu mår jag dåligt varje gång någon pratar om matte B. Jag inser själv hur löjligt det låter när jag skriver det, men betyg superviktigt för mig), och medan jag kämpar för ett MVG så mår jag dåligt av pressen jag sätter på mig själv. Åter igen en ond cirkel. Nu är det snart sommerlov, och jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till mig själv då och bli så glad och sällskaplig som jag är egentligen.)

Det blev en rejäl parantes, men jag kände att det behövdes. Hoppas ni förstår bättre nu hur jag mår, jag vet att jag är ganska bra på att dölja sånt annars. Pussar