you may say i'm a dreamer

Inatt drömde jag en mardröm. Jag stog i köket och kokade spaghetti medans mamma satt och såg på postkodsmiljonären på TV. Jag rörde om lite i spaghettin och märkte att vattnet blev lite rött. Jag rörde mer, och vattnet blev rödare och rödare. Tillslut fiskade jag upp ett finger. Mammas finger. Jag fick en chock och vände mig mot diskhon där jag såg ännu ett finger. Som var mammas. Jag sprang ut i vardagsrummet och började skrika på mamma när jag såg att hon inte hade en tumme eller ett långfinger på en av händerna. Jag skrek att hon skulle ringa 112 gång på gång, och va heeelt förtvivlad! Mamma tog upp telefonen och började slå in siffror. "Nej, jag ska ringa till postkodmiljonären, jag kan svaret på frågan" sa hon. Jag fick D.A.M.P. och skrek.

Hon verkade så jävla lugn. Så jävla läskigt (haha, lite kul då. Att hon tänkte ringa postkodsmiljonären alltså)! Men de va så äckligt att hon inte fick lika mycket damp som jag. Det var som om hon visste något som hon inte ville berätta för mig. Typ "Älskade Josefine, jag har spetälsk", hah! Näe men så jävla vidrigt. Fy.

Nästan lika läskigt är att drömmen slog in idag. Just nu står jag och lagar mat medans mamma ser på TV, och idag i skolan började jag blöda på fingret. 

Kul fakta också: Min farfar hade inte alla fingrar kvar. Han saknade 3-4 stycken.
Jag saknar min farfar.

Ahmen aja, puss :*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0